En lördagsmorgon i mitt kök

Idag roar jag mig med att sy små singoallatunikor, behöver fylla på lilla Flisans garderob. Jag kom till insikt inne på en av de stora klädkedjorna häromdagen. Inget utav plaggen behöver jag egentligen just nu köpa då jag kan sy dem själv. Jag hittade småfel och saker jag inte gillade med dem en efter en.

Debatten om hur bomullsplockaren sliter och sömmerskan sover under sybordet i Bangladesh orkar jag inte ens gå in på idag men 49:- för en tröja som rest runt halva jorden känns inte okej.

Vad gör man då? Jo man tar en tur till sin lokala loppis/välgörenhetsbutik i mitt fall underbara Kupan, tar en kopp kaffe, pratar lite med tanterna, frossar i skänkta tyger [en och annan pocketbok kanske] sen syr man själv, för typ samma summa eller mindre och gör världen en tjänst samtidigt!

Igår handlade jag på Kupan 5 meter bomullstyg för 15:-! Skänkte lite oxå, annars får man ju skämmas...så lite tar dem betalt.

Mitt köksbord nu på morgonen

Finaste tunna bomullstyget med marinblå blommor kostade mig 5 ynka kronor

Dock är det alltid lite svårare till lilla herrn i huset. Han tycker om det jag syr och blir väldigt glad men jag blir lite trött på alla tyger med bilar och döskallar på som ska vara till pojk..

Nej jag bryr mig inte om flickigt och pojkigt men tyvärr gör han det. Han säger att en pojke inte kan ha blommor på kläderna för då skrattar kompisarna. Visst är det sorgligt men jag vet ju att det ofta är så. Dock vill jag inte förstöra mitt barns identitet med att klä han i kända seriefigurer eller tröjor i samma färg som olika fotbollslag. Jag G Ö R det bara inte. Han är sin egen med egen smak. Han tycker om skjortor och vita tröjor. Jeans. Jag har sytt munktröjor till honom men jag är inte riktigt på skjort-nivån än.

Nåja det kommer väl en dag då dottern min hellre vill ha glittrigt och kommersiellt. Jag passar på att njuta nu och sy till henne så mycket jag hinner :)